La Troisième Journée

... så det var rödögda och tyslåtna resenärer som bänkade sig vid frukostbordet söndag morgon.

Sama, Sanna och Maria var inte helt nöjda med sin lördagsshopping. De hade mest hamnat i för dyra boutiquer och önskade att få åka tillbaka till Champs-Élysée. På söndagar är varuhusen och de flesta småaffärer stängda, men på Champs håller man öppet till midnatt alla dagar. Så mycket längtade Sama och Maria att när vi stod i kön till Eiffeltornet bestämde de sig för att skippa den sevärdheten och åka direkt till shoppingen. Vi andra gladde oss åt den oväntat korta kön och köpte biljetter för att gå till andra våningen och därifrån ta hissen till toppen. Jag och Mathilda kom ifrån varandra en bit i kön, så när jag visade våra biljetter förklarade jag att den andra var för min dotter, ”La blonde là-bas”. ”Belle comme sa mère?” frågade biljettinspektören.  När jag delade med mig av denna charmerande lilla Paris-upplevelse visade både min dotter och mina elever en beklaglig brist på intresse och uppskattning. Simon gick till och med så långt att han påpekade att jag nämnt saken mer än en gång - vilket ju verkligen är the pot calling the kettle black. Jag berättade om händelsen för olika personer i gruppen i ett fåfängt hopp om rätt reaktion från någon av dem. Simon själv kan prata vinschar tills det slår lock för öronen och jag vill avråda alla och en var från att få in Manne på legofigurer eller Philip på bilar.

Eiffeltornet var emellertid helt underbart. Roligt att ta sig ända till toppen, men andra våningen var mest givande, tyckte jag. Otroligt imponerande system med hissarna och också att man kan gå gratis på en bemannad toalett och köpa vatten och souvenirer för samma pris som på marken däruppe. I Paris blir man  sällan uppskörtad som turist och dessutom väldigt vänligt och hjälpsamt bemött. Förbluffande att det är så i världens mest besökta stad.

Nu skulle även vi till Champs-Élysée, men det gick inte så bra. Först blev vi överraskade av en ordentlig åskskur mitt i en paninilunch på en bänk, sedan gick vi upp ur fel tunnelbaneuppgång och irrade i en halv timme innan vi insåg hur fel vi kommit. Då bestämde vi oss för att åka raka vägen till Notre Dame där vi skulle träffa Sama och Maria.
Vi besökte katakomberna - en sevärdhet som väckte högst varierade reaktioner. Inte min grej sade Simon, Philip var närmast indignerad över att man tog betalt för något så värdelöst, medan Sanna och Mathilda satte mycket tid på att läsa skyltar och insupa Paris historia och även forna glans. Efter ett tag försvann Sama, Maria och Sanna tillbaka till Champs-Élysée. Gossebarnen hade vid det laget köpt sig sockervadd. Philip roade sig med att göra en boll av sin och de verkade alla tre fullt belåtna med att sitta där utanför Notre Dame, leka med socker och se på handeln och vandeln i staden. Mathilda hade i vanlig ordning fiskat fram sin mattebok och räknedosa och brydde sig inte om var hon befann sig.
Jag stod ut i ungefär tio minuter sedan talade jag om att jag vägrar sitta och rulla tummarna i två timmar och ställde ett ultimatum. Snällt reste alla på sig och rörde sig ... raka vägen in i en souveniraffär.

Under tiden gjorde Mathilda sin magi med kartan och vi bestämde oss för att besöka Île  Saint Louis. Gossarna var med på noterna och vi gick längs Notre Dame mot bron till ön. Där såg vi en gatumusikant med ett piano på hjul. Han spelade väldigt väl och begeistrade särskilt Simon som lämnade ett litet kulturbidrag där på bron. Vi hade knappt kommit över den när vi fastnade framför ytterligare en charmerande vy. En grupp svanar, änder, en pepparkaksbrun man som låg makligt och avklätt utsträckt på en handduk och en massa söndagsflanerande och sittande fransmän. Jag tyckte det var intressant i fem minuter och började därpå ta mig allt längre exkursioner därifrån. Det tog nästan en timme innan jag kunde övertala det övriga sällskapet att flytta på sig. Inte ens när jag lockade med glass och påpekade att det brukar vara pensionärer som nöjer sig med att sitta på en bänk och mata duvor visade de här tonåringarna någon som helst livfullhet.
   Ön var hur som helst helt charmerande. Mathilda och jag handlade klänningar, pojkarna dissade väldigt eleganta och stilfulla skjortor för endast 65 euro per styck, vi åt alla mycket god glass och njöt av den lugna atmosfären. Tack vare Mathilda kom vi rakt på la Bastille, en behaglig promenad på tio minuter. Simon såg till att vi hittade vårt middagsmål, Brasserie Bofinger, en legendarisk Parisrestaurang från tidigare halvan av 1800-talet. Sanna, Maria och Sama hade inte riktigt samma flyt och kom en halv timme senare, men på det hela taget var vi väldigt nöjda med dagen fram till dess. Och dagen fick verkligen en värdig avslutning i den middagen. Bara lokalen är helt fantastisk med träpaneler i taket, kristallkronor och mosaikgolv. Gammaldags kypare, vita dukar och servetter, det kändes som om vi hade rest tillbaka till 30-talet.

Vår kypare var en gammal man med stor värdighet och vänlighet. Trots att restaurangen var smockfull och alla andra kypare sprang omkring med jagad blick behöll han sitt lugn och väntade med ett vänligt leende medan var och en tragglade fram sin beställning på franska. Maten då? Simon åt ostron, Mathilda löksoppa och  vi andra hummersoppa till förrätt. Simon bjöd mig på ett ostron och jag fick omvärdera mitt tidigare negativa intryck av djuret. Hummersoppan var till allas belåtenhet och likaså varmrätterna. Men kvällens höjdpunkt var nog ändå våra brinnande crème brûlées. Jag kommer ihåg hela kvällen med stor värme. Samtalet som gick från högt till lågt, alla skratt, provsmakningarna och Philips poesi. Det var en strålande kväll och en värdig avslutning på vårt Paris-besök.

Igen lotsade notre trouve-chemin oss hem den kortaste vägen. Att tåget blev stående på föregående station kunde däremot inte ens Mathilda göra något åt. Mätta och uppsluppna klev vi av och gick den längre vägen till hotellet och raka vägen i säng.

Maria skriver om sjuuukt jobbiga trappor och god mat i Paris

Min resa till Paris:

Här har jag skrivit om min resa i Paris, vad jag gjorde där osv och vad jag tyckte om Paris. 

Vi hade väntat på resan och jag förväntade mig helt ärligt inte att paris skulle vara en speciellt bra stad. Jag trodde det var en överskattad stad som många andra storstäder för det var vad jag hade hört från många. Men det var mycket bättre än vad jag väntat mig. 

Jag blev upphämtade av Sanna och hennes mamma tidigt på morgonen och jag kommer inte riktigt ihåg något av det för jag var inte riktigt vaken då. Sedan kördes vi till flugplatsen och tog flyget till Paris utan några problem. Väl där tog vi en buss in till Paris eftersom vi var en bit utanför. 

När vi kom fram till hotellet var alla hungriga och vi lämnade sakerna i ett hotell rum. Vi gick till något ställe där dom hade typ varma mackor med olika saker på och en sallad på sidan. Vi åt och vart mätta sedan återvände vi till hotellet. Eller nej först letade vi efter en supermakter och hittade någon med bara ekologiska saker. Där handlade jag choklad och någonting mer kommer inte ihåg vad eller hur det såg ut, men det jag kommer ihåg var att det inte var gott och att jag slängde det. Sedan gick vi tillbaka till hotellet och vilade tror jag. Men innan har jag för mig att vi hittade ett bageri där allt såg jätte gott ut så vi köpte med några saker därifrån. När vi kom tillbaka till rummet vilade vi och åt våra saker. 

Sedan åkte vi till Triumfbågen. Den var jätte fin men det var sjuuuuukt jobbigt att gå upp för trapporna! Men väl där upp var det mycket fin utsikt och det var bara coolt att vara där. 

Sedan skyndade vi oss till en restaurang för om vi inte kom i tid skulle vi inte få bordet vi bokat. Vi kom  gick upp för massa branta jobbiga backar men det visade sig vara fel så vi gick sedan ner... Vi hade gått upp för alla trappor i onödan. Men vi kom till slut fram och de hade jätte god mat. Speciellt efterrätten som var med smördeg och päron och någon söt sås, men den vart för söt efter ett tag. 

Efter att vi varit och ätit gick vi till någon kyrka, man behövde gå upp för trappor igen men det var fint och inte lika jobbigt efter att få ätit och vilat. Där uppe var det jätte fint men det var fullt med folk och framförallt ungdomar som drack och betedde sig konstigt. När vi satte oss på trappan var ett folk som sålde öl och annat och en tjej bredvid var bara konstig och läskig när hon gjorde ljud. Killarna köpte typ en grej som lyser och man kastar upp för jätte dyrt jämfört med vad dom kund få den för tror jag. Sedan när vi skulle hem såg vi en chokladaffär. Där fanns konstverk av choklad och massor choklad och macarons. 

Men när vi var klara där åkte vi hem och sov.

Nästa dag vaknade vi och gick ner till frukostbuffén. När fanns det massa frukost och det mesta var onyttigt men det var helt okej ändå. 

Vi gick efter det till lovren och såg Mona Lisa!! Jag har lovat mig själv att se den innan jag dör så det var coolt. Men vägen dit som vi tog var mycket lång, men vi såg samtidigt fina platser som vi annars inte skulle sett. 

Sedan kommer jag inte ihåg vad vi gjorde. Vi åt typ på en restaurang med arabisk mat. Så jag kände igen mycket men det var inte riktigt som jag tänkt mig när maten kom men den var ändå god och det var kul att prova något nytt.

Sedan gick vi och skulle shoppa där men det fanns seriöst inget fint, allt var typ tant kläder eller det tyckte jag. 

Sedan åt vi på ett crêperi, det var ganska gott och jag har alltid velat gå på creperi i Paris. 

Nästa dag skulle vi till Eiffeltornet. Jag trodde inte det skulle vara så högt och så mycket trappor. Jag ville först gå upp men sedan när jag tänkte efter så var det inte så viktigt och jag hade inte lust för alla trappor jag ville hellre till Champs-Elysee. Så jag och sama åkte dit och kollade på kläder. 

Massa kläder såg fina ut men när jag provade dom så satt de inte alls bra. Det var också sjukt mycket folk så man hann inte så mycket. I HM orkade jag inte ens stå i kön för den var så lång. 

Sedan åkte vi till ett ställe för att försöka hitta en butik men allt var stängt, så vi fick gå tillbaka efter all tid vi lagt ner på att komma dit. 

Efter ett tag åkte vi till Notre Dame som vi varit på dagen innan också. Jag älskade verkligen Notre Dame. Det är bland de finsate kyrkorna jag varit i, man ville aldrig gå ut därifrån. Vi var där dagen innan under en mässa och tog emot nattvarden vilket var en häftig känsla.

Men den här dagen var det stängt och utanför var det ett tält där det bakade i. På vägen till Notre Dame hade jag och Sama köpt Crêpes med choklad och jordgubbar, det var sjukt gott. Sedan åt vi en baguette som också var god och gick tillbaka till Champs-Elysee med Sanna. 

Efter det gick vi till en restaurang som heter Bofinger. Jag kommer ihåg namnet väl eftersom vi sa det med svenskt uttal och när vi frågade några så förstod dom inte vad vi sa och sa sedan ahhha Bofinger med värsta franskt uttal så det namnet kommer jag alltid komma ihåg. Men vi hade lite problem med att hitta dit men vi gjorde det till slut. Det var en jätte bra restaurang. Det kändes lite som att vara 100 år tillbaka i tiden eller på Titanic eller något. Maten var också riktigt god. Jag åt en hummer soppa som förrätt som var mycket god med krutonger som smakade mycket. Sedan åt jag fisk, den var också god. Sedan åt jag en bärsoppa med någon glas i till efterrätt och den var sjukt god. De som åt Cream brulee fick den med eld på. Det var en trevlig kväll på en mycket bra resturang som jag definitivt ska gå tillbaka till när jag åker till Paris nästa gång. 

Sedan åkte vi hem sov och åkte hem nästa dag. Den dagen som vi åkte hem var Benzema på Champs- Elysee, där jag varit dagen innan!!

Jag trodde som sagt inte paris skulle vara så bra men det var en mycket fin stad, det fanns mycket att göra, det fanns mycket god mat, bra shopping, det var lätt att ta sig från olika ställen till andra och folk där var mycket hjälpsamma och trevliga. Det var en ren stad också kanske inte lika ren som Madrid men väldigt ren och fin.

Jag vill definitivt komma tillbaka till Paris. Och den här resan har varit mycket lärorik, man fick höra så mycket franska hela tiden så man tillslut tvingade sig själv att försöka förstå och vissa saker förstod man också när man ansträngde sig. 

Frühling in Paris

La deuxième journée

Vi kom hem så sent första dagen att planen att befinna sig vid Louvren vid öppningsdags sprack redan där. Istället åt vi frukost i lugn och ro, medan vi smidde planer för dagen. Även den här gången började vi vid Arc de Triomphe. Vi fastnade direkt vi kom ut från tunnelbanan i en hiphop-dansshow. Det var härligt att titta på den fartfyllda, humoristiska showen. Sympatiskt att dansarna sa betala om ni vill, men känn inte att ni behöver gå om ni inte betalar, det viktiga är att vi har kul ihop. Mathilda hade sett en av dem på youtube och det var uppenbart att det gav hela showen mer resning i både hennes och andras ögon.

Därefter vandrade vi nerför Champs-Élysée, en långsam promenad där gossar fick lirkas ut ur bilaffärer och flickor ut ur klädaffärer. Jag hade planerat att vi skulle fotvandra till Louvren. Det gjorde vi också och utan knot från någon. Det är en väldigt fin promenad mellan les Grandes Palaces, Obelisken, parker och Tuilerierna.  Vi hade också på det hela taget riktigt trevligt, även om Philip fick huvudvärk av solen och Sanna såg ut att önska sig andra skor. Men alltsammans tog lång tid och det var egentligen för långt att gå om man inte planerar att vila ett bra tag efteråt. My bad. På Louvren gick allt bra. Kön kan inte ha tagit mer än tjugo minuter och vi följde snabbt skyltarna till Mona-Lisa. Därefter kunde vi alla pusta ut och titta på vad vi ville. Efter en dryg timme kände vi oss kulturellt mätta och tog oss till tunnelbanan för att ta oss vidare till les Marais och la Place des Vosges. Som vanligt hade jag en lista på rekommenderade restauranger med mig. L’as de Falafel, första valet, var stängd på lördagar så vi gick vidare till Chez Marianne. Båda restaurangerna var lätta att hitta och nära tunnelbanan. Efter visst dividerande - det kändes som en dyr lunchrestaurang - men samtidigt var vi alla för utvandrade och trötta för att stå och äta - så åt vi pitabröd och sådant som hommous, gratinerad aubergine, falafel, köfte, baba hannoush, tsatsiki och tabouleh. Philip var väl inte så över sig begeistrad när han såg vår konstiga och för hans del såslösa mat, men det var riktigt gott och mättande och dessutom nyttigt, även om det var i dyraste laget för lunch( mellan 13 och 17 Euro). Tack Philip å mina, Simons, Mathildas och Mannes vägnar för dina gratinerade auberginer. :)

När vi hade tagit oss till Place des Vosges splittrade vi oss med träffpunkt vid Notre Dame tre timmar senare. Mathilda och jag stötte på en operasångare som såg ut som en uteliggare men som sjöng gudomligt, en cellospelare som spelade Schubert och det skickligt och vi såg massor av häftig konst och trevliga uterestauranger under vår tur runt torget. Därpå följde en timme av shoppande längs smågatorna nedanför Place des Vosges. Regnet fick oss in i fler affärer än vi hade tänkt oss, men det var ett bra shoppingställe, på det hela taget. Rue des Rosiers, hette gatan dit Maria, Sama och Sanna inte hittade tillbaka. Det var väldigt synd för där fanns en skinnjacka Sanna förälskade sig i. Istället hölls de på Rue des Francs Bourgois. En väldöpt gata för priserna var verkligen ogenerade.

Sedan tog vi oss till Rue de Rivoli och vidare till Notre Dame där vi hittade tre sjöblöta gossar sittande kring en dryckesfontän. Vid uteserveringen mitt emot förfriskade vi oss till hutlöst pris (varm choklad för 5.90) och träffade vår första och enda snorkige kypare, under tiden kom flickorna och vi kunde gå vidare till Notre Dame. Där pågick en mässa och vi hörde både fin liturgisk musik och några böner. Vackert, högtidligt och en välkommen kontrast till boutique-springet. Nu skulle vi hitta ett Crêperie, för det hade Sama speciellt bespetsat sig på. Billigt eller bra, frågade jag. Bra svarade hon bestämt. Igen var det LE trouve-chemin Mathilda som höll koll på tunnelbanestationer och kartor. Hon ledde oss precis rätt, men tyvärr var vi tvungna att gå förbi en rad souveniraffärer som sög i sig ungar så fort man tittade åt ett annat håll, så det tog ändå en hel del tid. När vi kom till det braiga crêperiet, lilla Breizh visade det sig vara fullt så det var bara att fortsätta till nästa ställe. Där var väl inte crêpesen av samma kvalitet, men vi hade en otroligt jovialisk och hjälpsam kypare och var riktigt nöjda även med den middagen. Sama som hade insisterat på middagsvalet åt bara en efterrättscrêpe - crêpe éxotique, något som fick hennes hälsomedvetna lärare att skaka ogillande på huvudet. 

Den här kvällen kom vi hem i litet rimligare tid, men istället för att gå och lägga sig som förståndiga personer (lärare) idkades det umgänge och chipsätning på hotellrummen.

PoesiarN recenserar Paris och rimmar på shopping ... inte.

Bon jour, its PoesiarN som talar. Idag blir det inga poeter utan en poesi som inte kommer bli en poesi, men jag ska utvärdera Paris, wuhooo :D

Allt har verkligen varit skitkul på grund av att jag fick mitt blinkande Tour de Eiffel. Nee men det hade varit minst lika bra utan det.

Okej... Let’s dance... nee vänta nu, let’s begin skare ju vara xD

Fredagen då. Den var ju... Lugn (stressig som en snabb poet), vi blev ju ifrånåkta, desutom av ledaren, men det löste sig, hon tog ju i allafall ett bra beslut och det var att vänta på oss där vi skulle gå av :p. (förlåt Helena :p). Det var väl det lilla speciella som hände på Fredagen. Nej men vad är det jag säger nu. Vi var ju uppe på Triumfbågen också såklart, det var en vacker utsikt därifrån. Aboo det är ju enu mer att brätta om Fredagen kom jag på nu... Den goda middagen ja, den var helt sjuk. ”det här är den godaste middagen det här året” sa jag då, den var verkligen sjukt god asså.

Restaurangen hette Margeruitte eller nått sånt tror jag. Så det är rekommendationer från PoesiarN.

Let’s prata about Samedi.

På Lördagen vaknade jag och Manne kl 7.30 med hjälp av Mannes grymma väckarklocka, awesome. Frukosten var god, croissant och sådant nyttigt (sjukt onyttigt) skit.

Sen bar det av till Louvre (muséet där Mona-Lisa befinner sig) Jaa, vad ska man säga, personligen tyckte jag att den inte var så märkvärdig, men som sagt så är det min personliga åsikt och jag gillar inte att analysera saker så därav var den inte så märkvärdig.

Iallafall så drog vi vidare och käkade på något sjukt konstigt ställe, det var inget ställe för PoesiarN, på grund av maten... Men vi åt upp och gick vidare till nått litet torg med en park i, där splittrade vi oss. Vi bestämde att vi skulle samlas vid Notre Dame (kyrkan) vid 7 så vi hade ingen brådis, klockan var liksom halv 5. Men det började regna och jag, Simon och Manne gick i kortärmat på oss alla 3 så det var ju ganska FAIL, men va fan, ingen har dött av lite regn. Men iallafall så började vi traska mot Big Mama Church (Notre Dame). Vi kom fram typ en timme tidigt så vi hade ganska mycket dötid men utnyttjade den väl vid en drickfontän som fanns brevid kyrkan. På kvällen åt vi på ett creperi, det var gott det med. Sen åkte vi hem till hotellet och chillaxade lite tills vi gick och la oss.

Söndagen, den heliga Söndagen, vet inte varför den är helig men om PoesiarN säger det så är den det. Söndagen var dagen då vi besökte toppen av Eiffeltornet, men en sak förstog jag inte, tjejerna (Sama och Maria) föredrog att shoppa i stället för att ta en titt från toppen av Eiffeltornet... Vänta lite nu... NU KOMMER DET EN POET!!!


Tjejer, tjejer, shopping tjejer,

ni utanför tornet stanna, för

att i stället, OMG, OMG, OMG,

vid en tröja stamma.


Den tyckte jag var bra xD


Efter Eiffeltornet blev det lite shopping även för oss killar... Det var ändå helt okej faktist.

Senare begav vi oss till Restauran Bofinger där vi hade bokat bord för middagens räkning.

Jag beställde en trerättersmiddag med Hummersoppa till förrätt, Kyckling med pomme till varmrätt och Creme broulée till efterrätt. Den middagen var helt magisk, jag har nog aldrig varit så nöjd med en middag som denna. Det gick på 400kr, men vafan, det var fett värt det iallafall. Vi satt nog där uppåt 3 timmar tror jag, sjukt trevlig atmosfär.

Sen efter det så återvände vi till hotellet för klockan var liksom 24.00 vilket betyder att Bolibompa var slut för längesen, det tyckte inte PoesiarN om :(... Men vi kom hem och gick och lade oss enu en gång.


Måndagen, dagen då det roliga var på väg mot sitt slut tyvärr :(... Vi gick upp 7.30, åt frukost 8, åkte iväg vid 9 till ett varuhus som vi var i innan vi tog bussen till flyplatsen. Simon, jag och Manne letade efter en souvenir shop att köpa blinkande Eiffeltorn i men vi gav upp efter en halvtimme för vi hade inte mycket tid kvar för vi ville ju gärna hinna med bussen till flygplatsen så Manne gick och köpte en Mocca kaffe på Starbucks i stället, den var fett god, jag fick smaka, tack Manne ;)... Iallafall så var det ungefär 5 minuter kvar tills bussen skulle gå när vi fortfarande var på varuhuset så vi fick leta upp tjejerna (Sama, Maria och Sanna) som inte var vid samlingsplatsen i tid, vilket vi tyckte var lite dåligt, men aja, tur var att busstationen låg precis på andra sidan så vi hann faktist :).



Bussresan till flygplatsen tog ungefär 1 timme och 20 minuter, så jag passade på att drömma mig bort i poesi världen. När vi var framme blev jag väckt av en icke poesi (Simon) som petade mig i örat just för att jag skulle vakna... Man kan väl säga att han slutförde sitt uppdrag, jag tror han fick en blick som ungefär utryckte ”WTF” haha... Men jag vaknade iallafall och vi gick in på flygplatsen och checkade in Helenas väska.

Sen när vi skulle gå igenom röntgen maskinen så fick alla som skulle till Skavsta gå före, vet inte varför riktigt men det var fett nice iallafall... När vi kom igenom så såg jag en souvenir butik, då tänkte jag att dom säkert inte skulle ha något blinkande Eiffletorn där, men det visade sig att ett kvar. MIN RESA VAR RÄDDAD :D. Det kostade därimot nästan 400kr men det var det värt, det var ju mitt nu liksom...


Senare när vi hade gått ombord på planet och suttit och väntat i ungefär 40 minuter så säger dom två olika verisioner: 1a verisionen var att dom skulle ha det planet vi satt på, till Arlanda men det tyckte jag var väldigt konstigt för Ryan Air flyger inte till Arlanda.

andra verisionen var att piloterna hade flugit på övertid och inte fick flyga mer.


Men hur som helst var VI tvungna att byta flygplan och inte att vi fick nya piloter vilket hade varit typ 100 gånger lättare...


Men när vi väl har bytt plan och kommit till ro igen så går allt som det ska och vi lyfter ungefär 1timme och 30 minuter för sent. När vi anlände till Skavsta så stog Mannes mamma och väntade på att skjutsa hem oss, så jag, Simon, Sanna och självklart

Manne Da man, åkte med henne och Sama och Maria åkte med Helena och Mathilda.


Men gott folk, nu har jag inte så mycket mer att berätta.

Utvärdering med 5 ord:

Resan var sjukt jävla nice!

Vi tackar Helena för intiativ och hoppas på att du gör om samma resa med andra elever så dom får samma upplevelse som vi fick.

Bon nuit önskar Philipp Da PoesiarN.

Notre première journée à Paris,

Svenskar älskar köer, det fick vi flera bevis på under vår vistelse i Paris. Men klarar man av att lägga band påden lasten i några dagar och vill man hinna med så mycket som möjligt i Paris följer här några handfasta råd. Först ett allmänt: Ser ni en lång kö där folk pratar franska kan ni lugnt ställa er i den. Talar folk i kön svenska - gå vidare.

Här blir jag mer specifik: På flygfältet i Beauvais - passera den långa kön vid första biljettförsäljningen, gå genom tullen, terminalen och vidare till bussen. Där finns både automat och guichet med betydligt kortare köer. Vid Porte Maillot - gå in genom första dörren - mitt emot busstationen - ta första rulltrappan ner och gå rakt framåt för att komma till tunnelbanan. Även där är det troligt att ni ser en lång, lång kö svenskar vid den första biljettautomaten. Gå istället lugnt vidare. Det finns många fler automater och även biljettlucka med en högst anspråkslös kö, om någon. Där kan ni dessutom höra er för om lämpliga linjesval, få karta och info om bästa biljett.

När det gäller hotell är läget viktigt. Inte för avlägset, inte för otrygga kvarter, inte för bullriga och högljudda trakter. Vi bodde på hotell Belambra, un excellent choix. Trevligt, bekvämt, lugna och behagliga kvarter, helt okej frukost, hjälpsam personal och rimligt pris. Fritt internet fröjdade oss också, även om vi knappt hann använda det för hotellet kom vi till först när det var dags att sova. Det tog tio minuter att ta sig därifrån till tunnelbanan, men det var det värt.

Från Porte Maillot (där Beauvais-bussen stannar) tog man tunnelbana linje 1 mot Étoile, med byte på slutstationen till linje 6 och station Glacières. Man kunde ta linje 7 till les Gobelins, men det var en längre promenad (15 minuter med bagage) och svårare att hitta. Varning för dubbeldörrarna på stationen Étoile - läskigt med extra glasdörrar som slår fast framför tåget om man inte är förberedd. När vi var på väg till hotellet tog de oss med överraskning så Mathilda, Simon och Philip blev kvar på stationen. Något nervösa tre minuter medan vi väntade på dem på vår bytesstation. Själva var de lugna som filbunkar.

När vi väl kom till hotellet var vi hungriga och trötta. Jag bad portieren om lunchrekommendation. När jag sa inte mer än 10 Euro per person skakade hon  medlidsamt på huvudet och svarade att då fanns bara MacDo. När hon hade tänkt litet till rådde hon oss att gå neråt längs gatan till ett ställe som hade uteservering, men hon trodde inte 10 euro skulle räcka. Hon visade sig ha fel.  Ägaren var ytterst sympathique när det gällde våra budgetönskemål och ägnade sig åt extensiv rådgivning för att få oss mätta och otörstiga så billigt som möjligt. Den första av en lång rad hjälpsamma och tålmodiga kypare och restaurangägare under vår Parisvisit. Det var här Simon påbörjade sin karriär som vår monsieur Poubelle och åt upp allas rester. Hans lärare såg med stolthet och glädje dessa tecken på milljömedvetenhet och frugalitet.
Efter lunchen gjorde vi en liten tur ”du quartier” och hittade både en stor ekologisk supermarket där vi handlade dyrt och hälsosamt och en francprix där vi handlade billigt och ohälsosamt. Men mest förtjusning väckte det hörnbageri som visade sig finnas alldeles nära hotellet. Jag säger bara pain au chocolat.

Efter en timmes siesta bokade vi bord på restaurangen Marguerite, nära Sacre Coeur. En restaurang som skulle ha facila priser och vars kök fick mycket beröm på Tripadvisor.  Därefter åkte vi till Triumfbågen och klättrade upp för alla trapporna. Vi hade tur med sikten och såg tydligt Sacre Coeur, vår nästa destination. Det var svårt att slita sig från det här magiska stället, med påföljd att vi fick  bråttom till restaurangen. Mathilda var tunnelbaneguide och kartläsare och gick med bestämda steg framför gruppen. Precis efter att Philip konstaterat att det bara är uppförsbackar i Paris, insåg vi att jag hade pekat på fel väg, inte på rue de Clignancourt utan på rue Gaulaincourt  och att vi hade tagit en kännbar omväg. Vi rusade förbi framsidan av Sacre Coeur och nerför trappan på höger sida (otroligt vackert) och kom rakt på rätt gata och restaurangen där vårt bord stod kvar fast vi var försenade och hade blivit varnade. Ett väldigt charmigt ställe med mycket god mat. Trevligt och tålmodigt bemötande fick vi också. Sanna beställde grodlår, Mathilda sniglar, många crème brûlée hann vi också med och oxfilé med tre såser, êntrecôte, kyckling och gambas. Redan första kvällen påbörjade vi vanan att smaka på varandras rätter, så det blev många fler än Mathilda och Sanna som vidgade sina matvyer. Efter en riktigt god och trevlig middag med uppsluppen stämning och ett väldigt dividerande kring notan gick vi långsammare upp för samma trappa vi två dryga timmar tidigare rasat ner för. Framför Sacre Coeur fanns det som vanligt gott om försäljare. Många av dem kastade upp  snurrande, blinkande tingestar som särskilt Philip förälskade sig i. Maria förklarade att här måste det prutas och skakade ogillande på huvudet när Philip och Manne nöjde sig när de halverat priset och köpte 3 för 10. Hon var säker på att hon skulle ha fått 4 för samma pris. Jag tror henne. Det gjorde tydligen även Simon för en stund senare gav han sig på att försöka pruta ner ett lasersikte till en bråkdel av det begärda priset. Ett tag trodde vi försäljaren skulle flyga på Simon, därefter att han skulle börja gråta. Men när han väl återfick talförmågan och kunde uttrycka sin indignation föreslog Simon ett ännu lägre pris.
Här ingrep resten av gruppen enligt vår reseprincip ’alla ansvarar för allas trivsel och säkerhet’ så affärsförsöket slutade i skratt inte i blodvite.

Efter en liten stund på trappan inför utsikten och mängden folk som satt där, gick vi ner från Sacre Coeur och irrade in i en chokladaffär, Maison Larnicol,  på gatan rakt nedanför kyrkan. Det som lockade in oss var ett gigantiskt Eiffeltorn av choklad. Men det riktiga dragplåstret visade sig vara gömt längre inne - ett stort segelfartyg av choklad. Vi fick nästa slita ut Simon med våld därifrån.  En hel del blev handlat innan vi tog oss till tunnelbanan och tillbaka till hotellet väldigt mycket senare än vi hade tänkt oss, men på utmärkt humör.

Det enda råd jag har här är att inte tro att man kan transportera fyllda maränger i resväska.

Mannes berömda Eiffel-pizzaslice, hans förbättringsråd till fransmännen gällande Eiffeltornet, var folk sover i Paris, men inget om Lego.

Tja, tja bloggen! Det är väldigt härligt här i Frankrike. Vart man än går så får man syn på folk i kostym, små söta Japaner och väldigt mycket dumma turister av alla dess slag. Bland annat svenskar och grejer. Just nu sitter jag på bussen till flygplatsen för att ta flyget hem, snyft! Man känner sig ju lite lagom sorgsen just nu. Men ändå är väl stämningen i vårt gäng fint på något sätt. Det var ganska nära att vi missade denna buss som tar oss hem till våra lyor i Sverige. Shoppingcenter kan dra ut på tiden ibland. Jag var helt exalterad när jag såg en fransk Starbucks i detta köpcentrum. Mina fötter begav sig genast till kön för att min mun senare skulle få forma fin fransk grammatik. Vid detta tillfälle fick det bli en frappuccino med moccasmak. Den var till min belåtenhet må jag säga.

Under de trevliga dagarna här i storstaden Paris har man hunnit observera många intressanta och uppseendeväckande saker och händelser. Jag observerade bland annat en mamma som sov med sina barn i en telefonhytt, två killar som sov i en tunnel på en madrass och alla dessa polis/militärer som befann sig nedanför Eiffeltornet. Under detta  torn så kom en bosnisk kvinnafram till mig och bad mig om att skänka pengar. Hon sa inte ett ord, utan istället lämnade hon fram ett väldigt stilrent och ihopvikt papper med en text på engelska där det stod att hennes bror och hon hade blivit hemlösa. Om denna kvinna inte hade varit så välklädd som hon faktiskt var, tror jag att hon hade blivit omhändertagen av polisgrabbarna med vapen. 

Utsikten från Eiffeltornet var magnifique. Vi hade tur må jag väl säga, trängseln som kunde ha uppstått uteblev, och regnet existerade inte heller. När man kollade ut från detta massiva stålbygge så kunde man praktiskt taget få en skymt av hela staden. Det var en vacker syn. Taken i Paris fullkomligt blomstrar och gatorna är fulla av hjälpsamma människor. Jag var dock inte så övertygad av konstruktionen på Eiffeltornet. Slarvigt utplacerade stålnät beprydde byggnadens innandöme, trapporna var nötta, och färgen på stålbjälkarna var ganska slarvigt målat. Men annars så var allt helt fantastiskt. Jag tog mig friheten att beställa en pizzaslice på våningsplan 2. Den var ytterst välsmakande. 

/ Manne